LILLA AMINA's RESA... скачать в хорошем качестве

LILLA AMINA's RESA...

LILLA AMINAS RESA ... - från misär och minimala förutsättningar, till ett värdigt och fullkomligt liv och en ljusnande framtid... HumanistHjälpen stödjer människor som förvägras sina mänskliga rättigheter, genom effekter av konfessionella läror eller traditioner. Oum El Banine i Marocko är en organisation som räddar ogifta kvinnor som fördrivs från sina hem, efter att de blivit gravida. De skyddas från hedersvåld, får vård, utbildning och daghemsplats, på sin väg mot ett nytt liv. Man räddar exkluderade mödrar, men även mödrar som på andra sätt stötits ut från familj och samhälle. Kvinnor och barn utan identitet, övergivna mödrar med barn samt våldtagna flickor och kvinnor. Fotocollage och bilder: Lars Hector, Humanisthjälpen HUMAN AID SWEDEN copyright, bilder får användas om angivande av källan anges. Fotografier tagna på besök hos bl a Oum el Banine och ADHHAR I Agadir/Marocko med benäget tillstånd. Vi har följt lilla AMINA från den stund hon fanns i sin mamma Myriams mage - för fyra år sedan - till idag. Fyra år kan tyckas vara en kort tid - men i lilla Aminas fall har det varit fyra mycket händelserika år - där i princip allt kunde hända. Jag besökte Mme Mahjouba på Oum el Banine i Agadir/Marocko tillsammans med fyra vänner från Skåne, vi kallar dem Skånedamerna... vi fick höra den blivande mamman Myriams historia, hur hon hade blivit attackerad av sin fd pojkvän med syra och var nu helt sönderbränd i ansikte och på delar av kroppen - hon satt med oss, höggravid - men lycklig över att ha kunnat komma under Mme Mahjoubas beskydd. Hennes historia var otroligt gripande - och bara ett par dagar senare hade hon fött ett välskapt flickebarn; AMINA! Så söt som bara ett nyfött barn kan vara... Jag och Skånedamerna kände spontant samhörighet och samtidigt fick vi en känsla av att just detta barnet på något vis var här för ta plats, att göra skillnad - det fanns en outtalad aura över flickebarnet - vi kände det alla. Väl hemma i Skåneland kunde vi inte släppa tanken på henne och vad kunde vi göra för henne, hennes framtid var inte helt ljus - genom min försorg och mina kontakter i Agadir ordnade jag ett jobb åt mamman, men hon var helt enkelt för svag för att orka med det - Mahjouba ordnade bostad, men inte heller det klarade mamman Myriam av - hon drog till sin mamma i södra Marocko och lämnade kvar lilla Amina i Mahjoubas vård. Lilla Amina växta snabbt och blev verksamhetens kelgris och charmtroll - hon vann allas hjärta - men såklart ville vi och Mahjouba att hennes framtid skulle kunna garanteras - då lyckades vi få en plats hos SOS Barnbyar i El Jedida (en kuststad söder om Casablanca). Det skedde för drygt ett år sedan, den 11 januari körde Mahjouba flickebarnet till Barnhemmet och nu ett år senare var jag hos henne på besök - en mycket positiv och känslosam resa. Amina kom in på kontoret där jag satt med chefen för boendet och hon kände genast igen mig, kastade sig om halsen på mig och pussade min kind så rart. Upp i mitt knä och skojade och stojade, hon hade vuxit till sig och var förvånansvärt talför (på franska) för sin ålder - 4 år bara... Jag visades runt på boendet AV AMINA! Blev mycket imponerad av deras upplägg, här kan barnen bo upp till att dom fyller 18 år, dom får utbildning och lära sig det som dom har bäst förutsättningar för - man följer och planerar även unikversitetsutbildning för de barnen som har de förutsättningarna - stolt visade lilla Amina upp sitt boende, sitt rum som hon delade med tre andra flickor i samma ålder. Varje hus/familj har tio boende och här sover och äter man. i varje hus finns en "mamma" som tar hand om allt praktiskt - och barnen får tidigt lära sig att hjälpa till. När vi mötte de andra barnen på lekplatsen kom dom fram till mig och tog mig i handen, bockade och sa: «Bonjour Monsieur!» - en så enkel sak händer bara inte hemma i Sverige - här får barnen tidigt lära sig vara artiga och hälsa... respekt för omvärlden helt enkelt! Jag hade fått skriva under avtalet och där stod även att man INTE fick fotografera barnen - det var bara för mig att "lyda", väluppfostrad som jag är... ett par foto av boendet och lekplatsen fick jag dock ta, ni ser dem i början av filmen nedan. Barnen i slutet på filmen är fotograferade med vederbörligt tillstånd av Mme mahjouba på Oum el Banine och ADHHAR samt det skyddade boende där de gravida kvinnorna tas om hand. Vid min avresa stod Amina och personalen och vinkade glatt åt mig... à bientôt, hörde jag dem ropa - på återseende... Som sponsor till Amina får vi träffa henne var tredje månad och vi får likaså information om skola och hälsa löpande... så nog ska vi ses igen, det kan jag lova! Malmö i februari 2017 Lars Hector