Julfirande och jultraditioner del 1 скачать в хорошем качестве

Julfirande och jultraditioner del 1

Bildspel producerat av Pogo Pedagog 1979. I denna del behandlas julens förberedelser förr i tiden med slakt, bak, bryggning, ystning och ljusstöpning mm. Ny redigering efter problem med upphovsrätten för musikinslagen i bildspelet. Musik God Jul! - Traditionell julmusik och dans kring granen - Marcus Österdahls kör och orkester En Riktig Svensk Jul! - Åke Jelvings orkester Jul & Lucia med Adolf Fredriks Musikklasser Bakgrundsuppgifter Ofta undrar man varifrån en tradition kommer och hur den har uppstått. För att barn inte ska förlora kontakten med äldre tider och generationer är det viktigt att berätta för dem om äldre seder och bruk. Det är ett sätt föra vårt kulturarv vidare. Här är några kompletterande uppgifter till bildspelet. Julfirande och jultraditioner del 1 behandlar bl.a. ystning, slakt, bak, julöl och ljusstöpning. För att bevara brödet länge gjorde man hål i det och hängde upp det på käppar i taket. Efter hand blev brödet hårt. När man skulle äta det blöttes det upp i vatten eller mjölk. På många platser skulle en del av julbrödet användas i så kallade "julhögar". På julafton staplade man på julbordet upp en större hög för fadern i huset och mindre högar för de andra familjemedlemmarna. Förr trodde många på tomtar och andra andeväsen. Den dag man skulle baka till jul, steg man därför upp tidigt, kanske redan kl 3 på morgonen. Dörrar och fönster stängdes för att inte något ont väsen skulle kunna baket. Man lade till och med järnbitar i baktråget för att skydda degen. "Såkakan" bakades av samma deg som det övriga julbaket. Den sparade man till våren när far i huset skulle ut och så på åkrarna. Då tog mor fram såkakan och var och en i huset fick en bit. En del lade sin bit i jorden för att det skulle växa bättre. Något av julens övernaturliga kraft fanns i såkakan trodde man. Överallt i huset skulle det finnas ljus under julen. Varje familjemedlem hade ett eget stearinljus. Till och med katten kunde få ett eget ljus vid sin matskål. Man fick inte klippa av veken i ljuset eller släcka det. Det skulle brinna ner självt. Man trodde att det gick att läsa ut budskap ur ljuset. Om någon i familjen eller annan närstående skulle dö eller drabbas av annan olycka. De som hade det någorlunda gott ställt gav också bort ljus till fattiga. Några ljus sparades till andra högtidligheter under den mörka årstiden, t.ex. kyndelsmässodagen som infaller 40 dagar efter juldagen och som markerar slutet på jultiden på kyrkoåret och kallas därför ibland för lilla julafton.