Videoboktips Resandefolket скачать в хорошем качестве

Videoboktips Resandefolket

Dom kallades tattare. Men också skojare, tavringar, knävlingar och dinglare. Själva benämner dom sig resande. Trots att dåtidens bönder och borgare behövde deras varor och uppskattade deras tjänster, var dom samhällets mest föraktade grupp. Och bilden av dem var klar hos gemene man: Mörkhyade och svarthåriga människor som drog omkring på vägarna. Dom dök upp på hästmarknader och tivolin. Och dom sålde dukar, vispar och klockor. Och så stal de, sa man, och slogs med kniv. Fram på 1970-talet försvann "tattarna" plötsligt. Forskare menade att de upplöstes som grupp när samhället förbättrades. Men i verkligheten fanns dom resande kvar. Och fortfarande lever dom mitt ibland oss. Minst 30.000 svenskar har resandepåbrå. Ungefär lika många som samerna. Dom har vanliga svenska namn och bor mitt ibland oss i lägenheter och hus i vanliga bostadsområden. Fast de har ett eget språk, egen kultur och egna traditioner. Men bara när de är tillsammans med sina egna. Resandeidentiteten är för många en väl dold hemlighet. Många har varit rädda att träda fram, men efter radio- och teveprogrammen i slutet av 1990-talet blev det lättare. Jag åkte runt till resande i Sverige, Norge, Frankrike, Holland, England och Irland för att intervjua dem. Men rädslan saknar inte skäl. 1637 kom en lag om att "tattarna" skulle fördrivas ur landet. Män av resandeursprung hotades omgående straffas till döden genom hängning. Svenska kyrkan förbjöd resande att döpas, konfirmeras, vigas och begravas inom kyrkans ram. Med hjälp av tvångssteriliseringar försökte samhället på 1900-talet medvetet decimera deras antal av rasmässiga skäl. På flera platser genomfördes etnisk rensning av resande. I boken beskriver jag hur det gick till på tre av platserna: Snarsmon i Bohuslän, Krämarstan i Finnerödja och i Jönköping. Under omfattande raskravaller fördrevs över 400 resande med våld ut ur Jönköping sommaren 1948. Om allt detta tiger vi fortfarande. Och vad värre är -- det finns fortfarande inget nertecknat om händelserna i skolans historieböcker. Bo Hazell, författare