У нас вы можете посмотреть бесплатно Upprättelse - en film om Interneringslägren i Sverige under andra världskriget (Trailer 1 ) или скачать в максимальном доступном качестве, видео которое было загружено на ютуб. Для загрузки выберите вариант из формы ниже:
Если кнопки скачивания не
загрузились
НАЖМИТЕ ЗДЕСЬ или обновите страницу
Если возникают проблемы со скачиванием видео, пожалуйста напишите в поддержку по адресу внизу
страницы.
Спасибо за использование сервиса ClipSaver.ru
[email protected] +46730398823 Dokumentären "Upprättelse" - en film av Nils Lundgren om Interneringslägren i Sverige under andra världskriget. (59 minuter). Under andra världskriget internerades i Sverige mellan 600 och 700 värnpliktiga män i särskilda militära läger. De internerade kan ha varit ännu fler, lägren var hemliga och det är inte säkert att alla läger någonsin kommer att bli kända. De flesta i interneringslägren var kommunister, men där placerades också radikala socialdemokrater, syndikalister, fackföreningsfolk och såkallade Englandsvänner. Avsikten var att hålla vad man inom statsapparaten uppfattade som samhällsfarliga och eventuellt landsförrädiska element under uppsikt. Lägren låg isolerade och de internerade fick inte bära vapen. De fick inte veta hur länge de skulle vara där, än mindre varför de placerats där. De övervakades av beväpnade vakter. Interneringarna verkställdes utan anklagelseakt, rättegång eller dom. Ingen var skyldig till någon brottslig handling, det räckte med "fel" d v s socialistiska eller kommunistiska åsikter eller organisationstillhörighet. Systemet var sanktionerat av regeringen och känt av riksdagen, men drevs som ett administrativt militärt projekt. Interneringen baserades på uppgifter från säkerhetspolitisk underrättelsetjänst, civil övervakning, åsiktsregistrering och angiveri. Om dessa läger har jag i samarbete med Film i Västerbotten gjort dokumentärfilmen "Upprättelse". Filmen lyfter inte bara fram en delvis dold svensk verklighet, den ställer inte bara svåra frågor om rättsstaten, den får egentligen större räckvidd än så. Männen internerades för att de antogs vara samhällsfarliga, men med vilken rätt? Vems rätt? Vänder vi perspektivet kan vi fråga: om det demokratiska samhället upplever sig hotat, har det då inte rätt att försvara sig också med okonventionella metoder. När har det toleranta öppna och demokratiska samhället rätt att slå över i intolerans? I glappet mellan rättsövergrepp och förment demokratiskt självförsvar är det lätt att hamna i en gråzon, som föder sina egna motsägelser, där åtgärderna blir kontraproduktiva. Frågorna får aldrig några entydiga svar, men "Upprättelse" vill bidra till att diskussionen ständigt hålls levande. Filmen söker inte heller svaret på frågan om där fanns fog för misstankar om landsförräderi. Det finns inget svar på den frågan, inga åtal som lett till rättegångar har prövat skuldfrågan. Erfarenheten från Finland talar för att de flesta kommunister förblev patrioter när det gällde. Men komplikationen fanns ju där, det svenska partiet var ju, en sektion av det Moskvastyrda Komintern. Interneringslägren närde därtill också den kommunism man ville begränsa, praktiskt demonstrerat av filmens huvudperson, Per Francke, som inte var partimedlem men ändock internerades tre gånger. Han lämnade lägren som fullfjädrad kommunist. 1946, efter kriget, värvas han av Sveriges Kommunistiska Parti som partimedlem. Han blev sedermera chefredaktör för partiorganet Ny Dag. Filmen "Upprättelse" har valt ett underifrånperspektiv, i filmen intervjuas både interner och vakter från lägren, samt anhöriga. Som dokumentärfilmare lägger jag mig tämligen nära de uppsökta rösterna, människorna får idag (!) tala till punkt om den kränkning de utsattes för då och som de och deras anhöriga fortfarande önskar få Upprättelse för. Historien om interneringslägren är inte helt okänd, men för den stora allmänheten kommer säkert mycket som en överraskning. Det är så jag vill att en historieskrivning som vill tjäna demokratin bör fungera. Ett ständigt återberättande med åtföljande tolkningar. Tipsa mig därför mer än gärna om interneringslägren. Med vänlig hälsning Nils Lundgren ([email protected])