Kvinnan som glömde bort att leva скачать в хорошем качестве

Kvinnan som glömde bort att leva

Hon dansade genom nätterna, skratt i glasens klang, staden var hennes spegel, musiken hennes sång. Hon levde i nuet, i neon och i rus, trodde tiden var evig, att morgondagen var ljus. Åren gled förbi som skuggor mot en vägg, vännerna fann kärlek, byggde liv och tryggt hem. Barnvagnar på gator där hon brukat gå bar, hon vinkade och log, sa: ”det där blir nog jag snart.” Men hon såg inte hur fort klockan slog, hur sanden rann tyst ur varje andetag. När hon stannade upp och frågade sig själv vem hon var, var tiden redan borta, och vägen gick bakåt, inte fram. Spegeln blev ärligare, nätterna kortare nu, vännernas barn blev stora, kallade henne ”fru”. Hon räknade sina minnen, inte sina år, och märkte för sent att hon stod ensam kvar. Inget hem med doft av kaffe, inget bord fullt av liv, bara en garderob av klänningar hon en gång bar. Varje plagg bar ett ögonblick, ett skratt, ett farväl, men inga röster som ropade hennes namn längre där. Hon såg plötsligt hur fort klockan slog, hur livet gick vidare utan att vänta kvar. När hon sträckte ut handen efter något som var hennes, fanns bara minnen kvar av det som aldrig blev av. Och de tog henne dit där dagarna står still, till rum utan historier, utan vilja, utan till. Hon satt vid ett fönster och såg löven falla ner, som åren hon aldrig höll, som chanser hon aldrig tog mer. Hon slutade sina dagar i tystnadens famn, omgiven av främlingar som aldrig lärde sig hennes namn. Och någonstans i vinden, i en stad som sov, dansade ekot av en ung kvinna som trodde hon hade all tid i sin hand. — Samma ämne: Anna Maria Lenngrens dikt, Betti: https://kulturbilder.wordpress.com/20...