Sorgesång: Tommie Lindh - ett offer av många скачать в хорошем качестве

Sorgesång: Tommie Lindh - ett offer av många

(Bakgrund: Tommie Lindh mördades den 10 maj 2020 i sin studentlägenhet i Härnösand i samband med en fest. Han hade just klarat sitt sista prov inför studenten när livet togs ifrån honom) Han blev ett offer av många, men för någon var han allt. Ett hjärta fullt av framtid, ett skratt som aldrig föll omkull, en värme som stod kvar i rummet när andra dragit vidare. Han levde i gryningen av livet, där nitton år är början på ett kapitel ingen hunnit skriva. Sommaren låg framför honom, en karta utan slut, en väg som alltid fortsätter bara för att unga människor tror den ska det. Ingen tänker på mörkret då. Ingen tror att våldet ska hitta dit. Men våld söker aldrig lov, det kommer inte med rimliga frågor, det bara tar, och lämnar de andra kvar att undra. Den natten blev ett eko. Först ett rop, sen tystnad. Det är alltid så — ett brott har tusen vittnen i historien, men bara några få som förlorar livet. Och ändå drabbar det många fler än den som föll. Det finns fler namn som aldrig fått bli gamla, fler steg som stannat, fler ögon som blundat innan de sett vad världen kunde ge. Och i varje ort,i varje år, finns ett ljus som slocknat för tidigt. Han blev ett offer av många, ett blad som föll ur kalendern innan någon hann skriva ner hans planer. Det finns andra – andra mammor som väntar på nyckeln i dörren, andra vänner som inte får svar ,andra drömmar som lagts undan för att de inte längre har någon att bäras av. För våldet väljer inte rädsla är dess språk och sorgen är dess arv. Det här landet bär fler ärr än någon vill räkna. Vi talar inte om dem alla, vi nämner bara ett namn i taget, men listan fortsätter. Och någon frågar alltid: ”Varför just han?” Men frågan är fel ställd — våld frågar inte, våld ursäktar sig inte, våld vet inte vem det tar. Och varje gång världen mörknar blir svaret detsamma: Det kunde varit vem som helst. Men för någon var han just den ende. Den som fyllde köket med ljud, den som skrattade åt fel saker, den som tappade bort nycklar, som trodde på någon morgondag. Det är så sorg fungerar: för världen är han ett nummer, ett datum i maj, en rad i en dom, en notis som faller i glömska. Men för några få är han det rum där tystnaden är outhärdlig. Och när ljus tänds för offer, tänds de alltid för många — ett ljus räcker inte. Det står hundra i rader, och ändå känns mörkret större. Han blev ett offer av många, men i sorgen kunde han inte delas. Han var inte statistik, han var en människa. Han var inte ”en till”, han var någon som försvann. Och minnen fortsätter tala: i majvinden,i asfaltens värme, i ett fönster som stod öppet för sommaren. Om världen lyssnar — om någon stannar upp — då hör man det dova: Det här händer ofta. Det händer igen. Det händer någon annan nu. Och ändå står människor kvar, tar emot varandra, håller fast i namn, bevarar ljus. För sorgen är envis. Den vägrar släppa taget. Den säger: ”Han levde. Han betydde. Han var älskad.” Och medan våldet fortsätter räkna sina offer, fortsätter kärleken säga deras namn. Han blev ett offer av många, men aldrig bara så. För någon var han allt.