Den gamle. Text: Dan Andersson. Musik: Rollson samskapad med Suno. скачать в хорошем качестве

Den gamle. Text: Dan Andersson. Musik: Rollson samskapad med Suno.

Den gamle, är hämtad från Dan Anderssons diktsamling; Kolvaktarens visor 1915. Analys av Dikten: Tematik – livets kamp och dödens vila Dikten är en monolog där en gammal man ser tillbaka på sitt liv. Han beskriver sin vandring från ”de eländas ort” – ett liv präglat av fattigdom, lidande och slit. Åldrandet (vit hjässa, skälvande röst, stapplande fot) framställs som ett naturligt resultat av denna hårda livsväg, inte som något att förundras över. Samtidigt finns en stilla försoning med döden. Döden ses inte skräckfylld, utan som en befrielse: när hjärtat slutar slå ska naturen ta över, och vildmarkens blommor ska slå rot på hans grav. Det ger en nästan panteistisk eller naturmystisk tröst – människan återgår till jorden. Ton och känsla Tonen är lugn, resignerad och värdig. Det finns ingen bitterhet, bara en trött visdom. Den gamle är inte rädd; han är snarare färdig med livet och finner tröst i att han trots allt har levt. Språk och stil Andersson använder ett enkelt men högtidligt språk med biblisk och folklig klang. Bildspråket är jordnära: vandring, kroppens förfall, vildmarkens blommor. Kontrasten mellan livets kamp och naturens lugna kretslopp ger dikten en stark existentiell resonans. Tolkning i Dan Anderssons anda Dikten speglar Anderssons återkommande teman: fattigdom, lidande, naturmystik och dödens stilla närvaro. Den gamle representerar den slitne människan i finnmarken – men också människan i allmänhet, som efter ett hårt liv finner ro i naturens eviga gång.